Vitaminer & Mineraler

Den som behandlas med “blodförtunnande” medicin får ofta rådet att begränsa konsumtionen av livsmedel som innehåller rikligt med vitamin K. Nya analyser visar att höga halter finns i gröna bladgrönsaker, till exempel i broccoli, brysselkål, grönkål, huvudsallat, spenat och i vitkål. Även i majonnäs och vissa rapsoljor fanns höga halter.

Av Wulf Becker, Nutritionist och Anders Staffas, Kemist, Livsmedelsverket.

Vitamin K har en central roll i regleringen av blodets koagulation. Intresset för vitamin K har ökat under de senaste åren, dels i och med att nya funktioner identifierats, men också för att ny analysmetodik bidragit till mer tillförlitliga bestämningar av förekomst i livsmedel och metabolism i kroppen. En stor del av tidigare analysdata har baserats på olika typer av analysmetoder och betydande skillnader mellan olika källor har lett till att många värden betraktats som osäkra. Det gäller även K-vitaminvärden i 2:a upplagan av Livsmedelstabeller (1986, 1988).

Kliniskt har vitamin K ett intresse då personer som behandlas med blodförtunnande läkemedel ofta får rådet att begränsa intaget av vitamin K från kosten. Mot bakgrund av att Livsmedelsverket ofta får frågor om vitamin K i livsmedel och den ofta knapphändiga informationen om vitamin K som ges inom vården, har innehållet av vitamin K i ett antal vanliga livsmedel på den svenska marknaden analyserats. Resultaten redovisas i en SLV-rapport (1) tillsammans med en sammanställning av nyare litteraturdata för vitamin K, framtagna med modern analysmetodik (HPLC). Här ges ett kortare sammandrag av innehållet.

Fysiologi och metabolism

På 20-talet fann dansken Dam att kycklingar utvecklade blödningstillstånd frånvaro av en tidigare okänd fettlöslig faktor i kosten. Dam gav substansen namnet K-vitamin, vilket står för koagulationsvitamin. Vitamin K är ett samlingsnamn för ett flertal substanser med K-vitamineffekt, varav de viktigaste är fyllokinon (vitamin K1) och menakinoner (vitamin K2). Vitamin K3 (menadion) är beteckningen på kinon-enheten (2-metyl- 1 ,4-naftokinon), en syntetisk förening som omvandlas till vitamin K2 (menakinon-4) i kroppen.

Vitamin K griper in i blodkoagulationsmekanismen i ett flertal steg. Vitamin K reglerar bland annat halten av protrombin i plasma på så sätt att en låg tillförsel minskar protrombinhalten och således koagulationstendensen och vice versa. Nya rön tyder på att vitamin K även har betydelse för benbildningen och att adekvat vitamin K-status har betydelse för upprätthållande av normal bentäthet.

Vitamin K i livsmedel

Vitamin K förekommer i de flesta livsmedel. Vitamin K1 (fyllokinon) syntetiseras i växter. Vitamin K2 (menakinoner, MK) bildas av bakterier i mag-tarmkanalen hos djur, men har även påvisats fermenterade livsmedel och alger.

I det aktuella projektet analyserades innehållet av vitamin K i ett 90-tal livsmedel på den svenska marknaden, främst grönsaker och bär samt matfetter och vissa animalier. Som metod användes HPLC-teknik med fluorescensdetektion. 1 vegetabilier analyserades innehållet av fyllokinon (K1), medan i animalier både fyllokinon (K1) och några menakinonför eningar (MK-4 samt MK-6 till MK-13), analyserades.

Höga halter av fyllokinon (>100 mg/100 g) påvisades i gröna bladgrönsaker (broccoli, brysselkål, grönkål, huvudsallat, spenat) och i vitkål (se tabell 1). Höga halter påvisades även i majonnäs (baserad på raps- och/eller sojaolja) samt prov av rapsolja som förvarats i mörk eller ljusskyddad förpackning. Halterna var lägre i prover av rapsolja och matolja (som baseras på raps- och/eller sojaolja) från ljusa glas- eller plastflaskor. Måttliga halter (20-100 mg/100 g) påvisades gröna bönor, salladskål, gröna ärter, isbergssallad, olivolja samt i margariner, medan lägre halter påvisades i morötter, paprika, torkade gula ärter, bär, smör, majsolja och i ett prov av olivolja.

Halterna av vitamin K1 var låga i animalier.

Låga halter av vitamin K2 (0-5 mg/100 g) påvisades i de flesta animalieproverna (se tabell 2). Keso innehöll totalt 12 mg/100 g och nötlever 47 mg/100 g. Menakinon-4 påvisades i alla prover, medan mjölkprodukter och lever också innehöll MK-8 och MK-9. I ett prov av nötlever påvisades även övriga menakinonföreningar.

Innehållet av vitamin K i livsmedel på-verkas av faktorer såsom sort, odlings- och lagringsförhållanden. Vitamin K1 är ljuskänsligt men relativt värmestabilt. Nya data tyder på art biotillgängligheten av vitamin K1 i grönsaker kan vara låg och att den påverkas av måltidens fettinnehåll.

I en bilaga i SLV-rapporten (1) har data sammanställts över innehållet av vitamin K, och då främst fyllokinon, enskilda livsmedel enligt nyare analysdata baserade på HPLC-teknik. Baserat på dessa data har i tabell 3 livsmedlen delats in i tre grupper efter halten vitamin K per 100 g. Det bör påpekas att det kan förekomma betydande variationer i vitamin K-innehållet för enskilda livsmedel och att tabellen måste ses som vägledande. Livsmedel som är speciellt rika på vitamin K är gröna bladgrönsaker, vissa vegetabiliska oljor och vissa algpreparat. Egna analyser och litteraturdata visar att de flesta bär har låg halt av vitamin K.

Finska analyser av svarta vinbär gav högre halter (30 mg/100 g) än Livsmedelsverkets (7 pg/100 g). För mer detaljerad information om vitamin K-innehållet hänvisas till SLV-rapporten.

“Blodförtunnande” Läkemedel & K-Vitamin

Personer som behandlas med “blodförtunnande” medel, vanligen ‘Waran, får ibland rådet att begränsa konsumtionen av K-vitaminrika livsmedel. Bakgrunden är som nämnts art vitamin K påverkar blodkoagulationen och att stora intag av K-vitaminrika livsmedel kan medföra att doseringen av läkemedlet behöver ökas.

En stor dag-till-dag-variation av konsumtionen av K-vitaminrika livsmedel kan bidra till problem med att ställa in den rätta dosen. Det är dock inte helt klarlagt hur stor betydelse kostintaget av vitamin K har. Enskilda fallbeskrivningar antyder dock att mycket stora intag av vitamin K i form av bland annat gröna bladgrönsaker och dietpreparat kan bidra till problem med att ställa in den rätta dosen (2).

Det viktigaste att tänka på vid sådan terapi är sannolikt att försöka hålla konsumtionen av K-vitaminrika livsmedel så konstant som möjligt. Det finns däremot inga skäl till att generellt begränsa konsumtionen av K-vitaminrika livsmedel. Patienterna bör instrueras att rapportera förändringar i kostintaget (speciellt radikala kostomläggningar) och man bör vara uppmärksam på att kostsupplement och dietpreparat kan innehålla betydande mängder av tillsatt vitamin K (2).

Man kan läsa innehållsdeklaration eller kontakta tillverkaren. Det förekommer anekdotiska rapporter om att konsumtion av stora mängder jordgubbar eller surkål inverkat på doseringsbehov av antikoagulantia. Aldre analysdata redovisar höga halter av vitamin K surkål, medan innehållet av vitamin K1 är förhållandevis lågt enligt Livsmedelsverkets nya analyser. Jordgubbar innehåller små mängder vitamin K. Detta kan tyda på att även andra kostfaktorer kan ha betydelse.

Referenser

1. Becker W, Staffas A, Abbasi H. K-vitamin livsmedel. Resultat från Livsmedelsverkets
analyser 1996-97 samt litteraturdata. SLV-Rapport 4/98.
2. Oren B, Shvartzman P. Unsuspected source of vitamin K in patients treated with anticoagulants: a case report. Family Practice 1989:6:151 -52