I DN debatt den 10 mars 2002 kritiserades det nya förslaget till reglering av kosttillskott som senare antogs av Europaparlamentet. I inlägget sägs bland annat att “Hittills har dock ingen människa dött eller allvarligt skadats av vitaminer och mineraler om man undantar att det finns en viss cancerrisk för rökare som tagit höga doser av betakaroten.”
Nedan följer Livsmedelsverkets svar på debattinlägget.
Livsmedelsverket anser att det är viktigt att föra ut information om riskerna med överdosering av vitaminer och mineraler, eftersom många vetenskapliga undersökningar visat att även livsnödvändiga vitaminer och mineraler också kan ge upphov till skadliga effekter.
För varje ämne finns en dosnivå över vilken det finns risk för toxiska (skadliga) effekter. Detta gäller såväl naturligt förekommande som syntetiskt framställda ämnen, och följaktligen också för vitaminer och mineraler. Vi ger i det följande några exempel på detta.
A-vitamin kan ha fosterskadande effekt
Det är väl känt att vitaminerna A och D kan förorsaka toxiska effekter vid höga intag. Den mest allvarliga effekten av vitamin A är sannolikt den fosterskadande. Vad som är speciellt problematiskt är att marginalen mellan behovet av A-vitamin för en gravid kvinna och hennes foster och det intag som kan ge upphov till skador på fostret är relativt liten. Dessutom uppkommer skadorna i tidig graviditet – kanske innan kvinnan ens vet om att hon är gravid.
Färska studier om förhöjda intag
På senare tid har också studier publicerats som tyder på att det finns risk för att ett något förhöjt intag av vitamin A kan bidra till benskörhet. Det är vidare klarlagt att höga doser D-vitamin (ca 15-25 ggr det rekommenderade dagliga intaget) är toxiska och kan leda till njurskador på grund av kalciumöverskott. Vad som kanske är mindre uppmärksammat är att man funnit antydan till ett samband mellan höga intag av E-vitamin och risk för hjärt-kärlsjukdom i en studie på medelålders rökande män och att stora intag av vitamin B6 har associerats med nervskador i studier på försöksdjur och i kliniska studier.
Mineraler kan ge skadliga effekter
Även livsnödvändiga mineraler som t ex jod, järn och selen kan förorsaka toxiska effekter. Det är väl belagt att personer som har struma eller någon annan form av sköldkörtelrubbning bör vara försiktiga med höga jodintag, eftersom det kan påverka sköldkörtelns funktion negativt. Liksom för A-vitamin kan också jod i höga doser leda till fosterskador.
Selen och järn kan innebära risk
I allmänhet kanske man inte tänker på att ett högt intag av järn kan utgöra någon allvarlig hälsorisk, men hos personer med den ärftliga sjukdomen idiopatisk haemochromatos kan det leda till leverskador. Även ett förhöjt intag av selen (ca 15 ggr det rekommenderade dagliga intaget) kan vara förenat med risker som t ex uppkomst av inflammatoriska tillstånd i huden, håravfall och neurologiska störningar.
Små marginaler
Det är vetenskapligt belagt att även livsnödvändiga vitaminer och mineraler kan ge upphov till skadliga effekter och att marginalerna mellan rekommenderat dagligt intag och den dos som kan medföra hälsorisker kan vara små. Hur allvarliga effekter man riskerar beror på vilket ämne det handlar om, den dos av ämnet man intar och under hur lång tid intaget pågår. Individuell känslighet och hälsotillstånd spelar också roll. Känsliga grupper kan vara gravida, foster och små barn. Det är också värt att notera att livsstilsfaktorer som t ex rökning kan påverka riskbilden.
Livsmedelsverkets rekommendationer om kostens sammansättning innebär att livsnödvändiga näringsämnen tillförs i tillräckliga mängder genom det vi äter varje dag. Maten kan dock periodvis vara undermålig, då kan det finnas anledning att under en kortare period äta vitamin och mineraltabletter, s.k. kosttillskott.
Debattinlägget är författat av:
Laboratoriechef Anders Glynn
Toxikolog Ulla Beckman Sundh
Toxikolog Helena Hallström
Forskningschef Leif Busk
Senaste kommentarerna